En vecka som ensamstående

Tjena gänget,
The Nairobian stallion här igen. Fasen också, det är verkligen inget jättestarkt namn.. Kanske måste tänka om där. Känns som a och o när man sätter ett smeknamn att det rimligtvis bör vara någon form av igenkänning vad gäller namn och person. Är ju varken någon stallion eller kenyan så ju fler gånger jag skriver namnet känner jag hur fel det är.
Så the nairobian stallion väljer att checka ut så får vi göra en utvärdering efter VM-loppet och så får vi se vad det egentliga smeknamnet borde varit.


Och nu mina vänner kommer ni få vara med om något världsomvälvande. Teddan såg ju världens ljus för lite över 2 år sedan och sen den dagen har jag aldrig haft han hemma själv mer än ca en dag i streck. Tills nu.

Tanja ska nämligen ut på sin första praktik och blev förlagd i Växjö, där mina föräldrar bor, vilket innebär att jag och lilleman nu har en hel vecka framför oss som vi själva rockar över.

Ingen mer hök över axeln, inga mer kvällar med ”nu är det dags att lägga sig”, obegränsat med glass framför tv:n, eller just fasen, det är ju jag som är föräldern nu, fick för mig vi hade FF här i Enskede. Men boys week i alla fall, det är alltid nåt. Heja det. 

Men hur som haver, jag ska i alla fall vara gräsänkling vilket innebär fullt markansvar vad gäller matlagning, hämtning/ lämning av förskola, badning, nattningar och allt annat sköj som ingår i vad som är att vara förälder. Så varmt välkomna ni som ännu inte är föräldrar och vill ha en inblick i detta underbara liv. Skrevs det ironiskt eller inte tror ni?
I helgen har vi haft besök av min syster och hennes två döttrar, full fart som vanligt så har inte hunnit ha en tanke på ansvaret det innebär med att vara ensamstående förälder och tur är väl kanske det. Lite ansvar är det ju trots allt.. Men syrran och barnen blev det Skansen, bakning, hemmalagad pizza och massa lek i olika parker. Familj är rätt najs ändå. 

Min plan för veckan är i alla fall att börja med de till synes lite enklare maträtterna för att sedan spänna bågen lite mer i takt med att jag blivit varmarme i kläderna. Geni Ekan!!

Är i för sig redan en mästerkock av rang (enligt egen utsago) men just momenten att balansera en gnällig unge med matlagning i världsklass som kan bli lite av en utmaning är jag rädd för.

Om inte kung Ted är som han brukar vara då vill säga, för just nu är det kanske världens bästa unge.

Jag började fira denna frihetsvecka (ok, helt onödigt. Har aldrig upplevt Tanja som ivägen under våra snart 7år men känns ändå som att det är lite så man ska skriva) Hmm var var jag?

Jo just det, jag började denna frihetsvecka med att laga en Specialité a'la Ekan. Det vill säga pasta. Och gärna med kyckling. 

Och denna gång en riktigt krämig pasta med kyckling som man körde i ugnen på 200 grader. Det som gjorde rätten extra god var själva krämigheten som man gjorde genom att steka vitlök och lök, därefter i med massa spenat som man stekte ihop till något ljuvligt och tillsynes rätt snyggt. Sen hällde man på vatten, kycklingfond, Sambal oelek (hur bra?!?!) och creme fraiche och lät allt koka samman.

Men det är nu vi kommer till beviset på hur mycket jag har utvecklats som kock. För några veckor sedan visste jag knappt vad en stavmixer är. Idag bemästrar jag den likt Federer med ett tennisracket, som Mozart med pianot, likt Foppa med en hockeyklubba eller Heaton med tv-spelsdosan. (har många olika läsare så vitkigt att alla förstår hur bra jag är med stavmixern..)

Ja ni fattar.

Jag är helt enkelt jäkligt bra med stavmixern, hur man nu kan vara dålig.. Svårt att visa på bild hur bra jag faktiskt är, men ni kommer kunna läsa mer om detta i min kommande kokbok. #10.000följare

Så när såsen var gjord blandade man den med pastan och avslutade med att lägga upp kycklingen med salladsost lika snyggt som om en lyxrestaurang hade gjort det.

Serveras med fördel med ett glas vitt.

Välkommen till The Restaurant of The Oakmeister.


Egentligen borde jag avslutat bloggen direkt där, med tanke på den grymma finishen, men måste ju ändå uppmana er att fortsätta läsa resten av veckans blogg då jag ska ta er in i världen hur det är att vara ensamstående förälder och ändå klara av att jobba som grym, obetald kock. Fy fan, där har ni en titel som väcker uppmärksamhet och nyfikenhet.. NOT!!
men jag hoppas att vi trots detta hörs igen på onsdag.
Kram från Ekan och Ted.

Din produkt är tillagd

×