del 32 - nyheter igen

Tjena hallå nu är vi här igen. Familjen Cajdert som kommer att ha en väldigt spännande matvecka framför sig om man ska läsa menyn och sen försöka få in matlagning i våra scheman. Nu är vi ju så galet bortskämda med att slippa handla men då har vi lyckats fylla tiden som skulle gått åt där till helt andra saker än att bara ta det soft. Men chilla kan man göra när man blir gammal tänker vi. 

Under söndagen hade vi visning av lägenheten (snälla håll alla era tummar så vi får vad vi vill ha för den :) ) och hann hem precis i tid till att möta Matkasseleveransen vid porten. Skön snubbe det där, aldrig stött på honom tidigare då vi inte varit hemma. Men nu dök han upp precis när jag drog av Leffe kopplet nere i trapphuset. Jag kan ha skrämt honom lite (snubben, inte Leffe) då jag med min alldeles för höga stämma sjöng "åååh du ska nog hem till mig"! Jag fick kassen utan några protester och ångrade mig direkt, den var ju tung! Skulle ha lurat upp honom i hissen med mig och sagt till där upp. Haha. 

PASTASÅS MED BOG OCH SOLTORKADE TOMATER blev söndagsmiddagen iaf. 

Man skulle ju kunna tro att jag älskar ALLT som har med solen att göra, men så är inte fallet. Soltorkade tomater tillhör inte den kategorin. (Men som det mesta med mig så finns det ETT undantag.. Johans vitlöksbröd är dom godaste som nånsin producerats på denna jord och i det vitlökssmöret är det soltorkade tomater. Men då är dom mixade supersmart tillsammans med vitlök och smör. Bred det på lite vitt bröd, riv parmesan på och smacka in i ugnen. TADAAAA! MUMS!) 

FINN ETT (ELLER TVÅ) FEL. 

Jag var faktiskt hemma när maten skulle lagas, men förpassade mig själv till soffhäng. Det är tur att vi har ganska öppen planlösning hos oss så Johan ändå känner att jag är med honom när han lagar mat. Fast å andra sidan behöver han aldrig känna sig ensam då Leffe går att lita på. Han sitter alltid snällt nedanför hans fötter och är så snäll han bara kan. Han vet ju att det är ett vinnande koncept då han alltid får nåt. 

Man kan ju säga att Leffe är som Husse, han gillar sina grönsaker.

 

Förutom den gula löken och de soltorkade tomaterna så såg ju allt annat gott ut. Och doften som nådde mig i soffan var det inget fel på. Magen började kurra och hungern infann sig. 

Matlagningsgrädde, pasta och kött liksom. NOM! 

Fick lite dåligt samvete precis lagom till att maten var klar så jag skuttade (masade) mig ur soffan och dukade bordet!

Återigen, veckan började med en hit. Och Johan fick bonuspoäng för att han skippade den gula löken och plockade ur de soltorkade tomaterna innan han serverade maten. 

Ett glas rött till det där och den feta tummen upp kom fram.  (bilden nedan är hans tallrik, min såg inte lika rolig ut) 

falukorv!! 

Om det är något jag kan laga så är det falukorv. Perfekta små tärningar som steks så hårt att dom nästan blir knapriga. Så när jag såg falukorven tänkte jag "Den här rätten tar jag Johan".. Men så fort jag såg etiketten på förpackningen blev det kaos. KALKONFALUKORV???? Korv ska ju vara korv! 

Och vad gör en zucchini, en rödlök och sötpotatis på menyn tillsammans med korven? Jag fatta noll! Tur då att jag jobbade lite längre så jag slapp laga den. 

Nu ska jag berätta lite om kalkonkorvupplevelsen. Kalkonkorv tillsammans med zucchini, rödlök (inte på min del), tomat och en senapskräm med sötpotatisstomp.

Det kan nog vara det märkligaste jag ätit. Och med märkligast menar jag för att jag inte kunde säga att det var äckligt men inte heller att det var gott. Det var bara... ätbart. Låter så konstigt jag vet. Men konsistensen på kalkonkorven var inte som vanlig falukorv när den var rå, så jag skulle inte rekommender att äta den på en knäckemacka. När den var tillagad så var den god och passade liksom ihop med allt annat. Det var så konstigt. Ja, skumt. Jag är fortfarande helt mållös, vet liksom inte hur jag ska förklara den här rätten mer än att det gick att äta och vi kommer att göra den igen. 

Jag känner ju att den här veckan kommer att vara supermärklig, men det har ju faktiskt varit positivt än så länge. Så vi får se hur resten av veckan ter sig. 

Att vara (nästan) 38 år och få råvaror, recept och nya matupplevelser är ganska så fantastiskt. Speciellt eftersom jag ÄLSKAR mat. Men insikten av att veta att jag bara älskar min typ av mat var ganska ny.

Mat för mig är inte detsamma som mat för andra. Men jag lever på hoppet (eller mest Johan då) att jag ska bli som de flesta andra. Dvs en som älskar grönsaker, rotfrukter, saker som är nyttiga OCH sluta rynka på näsan åt saker jag inte har testat innan. Det ska väl gå. Hur svårt kan det va liksom :) 

Med det lämnar jag er, eller kanske med en omröstning.. Är jag ett hopplöst fall eller inte? Nä vi släpper det. Haha.

Ha en trevlig kväll, vi hörs på onsdag igen. /Familjen Cajdert (Maria vid tangentbordet då som vanligt :) ) 

Din produkt är tillagd

×