norgren/bäckmans vecka

14.55 snart möts vi för första gången. Mannen som inte varit en minut sen hittills och bidragit med service som överskridit mina förväntningar. Han kommer snart. 15.00 har messet från Homies matkasse sagt. 14.58 Både jag och Ted är redo, blöjbyten gjorda, håret vattenkammat, städat i hallen så vi gör ett bra första intryck. Så redo för att ta en bild tillsammans så Emanuel (chauffören som kör ut matkassen till oss varje söndag) på riktigt blir en del av min extremt vassa matblogg (ok, där tog jag i lite) som jag har äran att få skriva varannan vecka. Kan till och med sträcka mig så långt att den dagen jag vinner stora influencerpriset, årets influenser, så tillägnar jag det till Emanuel. Gillar honom. 15.00 Tiden är kommen, nu ska vi hälsa på varandra. Denna man som varje söndag han levererat till oss alltid gjort det lilla extra. Inte en enda gång har vi varit hemma när han kommit, varje gång har han ringt, inte heller då har vi alltid svarat. Då har han gömt matkassen hos grannen (i för sig tror han vi bor där men ändå) och sedan skickat bild vart han ställt den och skrivit ett sms att den står på vanliga stället. Service 2.0. 15.12 Fortfarande ingen Emanuel, vad har hänt med mannen som aldrig varit försenad en minut?

15.15 Det plingar äntligen på dörren. Nej, nu ljög jag. För er dedikerade läsare så vet ni ju att vår plingklocka är en av många saker som inte fungerar och som vi skjutit upp på obestämd tid att fixa. Men var sak har sin tid. Knackar gjorde det alltså. Jag tar upp Ted i famnen, förbereder telefonen för att ta en selfie (man tar en bild på sig själv med en eller utan en vän. *för mina äldre läsare. Höhö) och går mot dörren. Där möter jag en helt annan kille än Emanuel, min löjligt punktliga chaufför som messat mig varannan söndag under en längre tid, och möts av en helt ny kille. Går såklart lika bra de men var ju skapligt laddad för att ha den här bloggens hittills bästa bild som omslag, en bild på mig, Ted och Emanuel då alltså. Men samtidigt så var det ju bra att det var en annan person som levererade för det innebär ju att Emanuel fortfarande är fläckfri och har ännu ett trackrecord på 100% punktlighet, sånt uppskattar Ekan om ni inte hajat det än. Och av den anledningen har jag förärat ca halva dagens inlägg om en man jag aldrig träffat, men bra service ska premieras och som den blogg-mogul man är så vad kan vara en finare gest än att omnämna detta superproffs i min blogg. Men jag har inte gett upp hoppet om en framtida, gemensam bild. Fortsättning följer

 

 

Så, det där var fem minuter ni aldrig får tillbaka men då förstår ni lite hur mina dagar ser ut.
 
Mycket spännande som händer här ute i Enskede när man står i 25 minuter och väntar på att en matkasse ska levereras.
 
 
Tur då vi har en spännande matvecka framför oss.

För som småbarnsförälder är det mycket rutiner som är samma varje dag, så att laga mat från Homies matkasse har blivit en rutin som förgyller vardagen lite. Alltsom oftast lagar vi ju nya maträtter och själva maten, som redan från början är en stor del i ens liv, blir nånstans en central del som vi lägger en del energi på och det är alltid spännande att prova nya saker som kanske till och med överraskar en positivt.

Jag och Tanja har som mål att framöver laga maten redan på söndagar så man har matlåda även på måndagar, smart va? Tror det var jag eller Einstein som kom på den formeln. Enda jag är säker på är att det inte var Tanja då jag anses vara geniet i familjen. (enligt egen utsagt, avdelning Åfan)

Och i söndags var det, tror det eller ej, the masterchef Norgren som fick ställa sig framför spisen igen. Nu kanske ni tror att Tanja har börjat slappna av lite och tycker att jag vid 34 års ålder är redo för att stå vid de varma plattorna? Icke!! Det hade att göra med att hon hade insläpp i stallet och då Ted inte är riktigt redo för att ratta ett kök själv så föll lotten på mig. Sjukt hur mycket man ska göra här hemma. Det ska lekas med barn, kolla fotboll, spelas innebandy, natta Ted och nu helt plötsligt så är jag ansvarig för köket också.. Men såklart tar jag chansen att gå ifrån Ted i den interna tävlingen ”antal lagade rätter” som vi har här i familjen. Vägrar förlora mot en 2-åring. #fatheroftheyear. 

Eftersom Tanja inte var hemma hade jag ju fria händer och välja vad jag ville att laga och letade febrilt efter det ”enklaste” receptet att laga. Men som jag sagt tidigare är alla rätter rätt smart komponerade och så länge man gör precis som man ska göra med IKEA:s möbler, följa steg för steg, så är de allra flesta rätter så pass enkla att till och med jag klarar av det. Ett rätt hyfsat betyg för Homies kockar med andra ord. Eller ska man kalla dom kollegor nu när man själv går mot att bli en renommerad kock??

Jag valde i alla fall att laga snabb (det var det ordet jag fastnade för) köttfärsröra i pitabröd, perfekt för en söndag och förhoppningsvis något man kan lura i Ted också.

Min vana trogen får ni här en redogörelse hur jag (!!!) gjorde. På med ugnen 200 grader sedan började man förbereda själva maten. Strimlade vitkål, hackade lök, vitlök och sedan stekte man på det ihop med nötfärsen. Efter det kryddade man på med spiskummin (vad är det? Men vi hade det hemma iaf, bara en sån sak), paprikapulver, salt, svartpeppar och sedan i med hackad chilli efter smak. Ha, ingen minns en fegis tänkte jag så jag drog i hela chillin. Bära eller brista men jag är ju rätt glad för stark mat så det var en no-brainer för mig, det var efteråt jag kom på att det kanske inte var så lämpligt för Ted men det är en annan historia.

När allt hade stekt på ett tag så hällde jag (jajamen, Ekan är inte utbytt ens såhär långt in i rätten) på en burk krossade tomater och lät det fortsätta ca 10 minuter till. Antagligen kokade man bort en del vätska då röran blev jäkligt bra i konsistensen (bra ord Ekan #ryggdunk) och lätt krämig. Sedan gjorde jag en sås av yoghurt och majonnäs kryddat med salt och svartpeppar.

Pitabörd i ugn några minuter och sen hade man kanske det här årets bästa rätt färdiglagad. Ok, där tog jag kanske i lite då jag är ytterst partisk men gott var det i alla fall och enkelt att laga. Det här med röror i pitabröd borde man bli bättre på, det var både jag och Tanja eniga om. Så jäkla gott.

Och sen känner jag att jag måste försöka finta bort Tanja oftare så jag får laga mer maträtter. Det är en sak att skriva en blogg men blir ju någon nivå upp när man får använda meningar som börjar med ”jag gjorde”. Blir ju en helt annan tyngd i varje mening när man faktiskt själv har gjort något.

Full av självförtroende som ni hör och jag är är mer än redo för att börja min resa uppåt där jag på sikt kommer leda den interna ligan i antal lagade rätter. Såhär är ställningen just nu.

Ställning i antal lagade rätter: Tanja 12,5, Ekan 1,75, Ted 0,75 (inte ens nära att ge Ted någon sympati-poäng, Ekan går ifrån)

Antal ggr Mat-polisen ändrat något i receptet: 9/15 rätter.

Sen har jag bestämt mig för att efter varje blogginlägg avsluta med ett rim. Hade ju som mål att jag skulle ha en snygg slogan som jag alltid avslutade med men det har ju gått i stöpet varför jag testar en mängd olika avslut istället. Också en typ av kontinuitet. (ännu ett bra ord, nöjd!)

Hörs på onsdag hälsar The Rock, nä inte riktigt men i alla fall dagens kock. (applåder)

// Ekan utan familj (då bägge redan ligger och sover i skrivande stund).

Din produkt är tillagd

×